Hej!

Jag vet att jag inte har bloggat på flera dagar men jag har mycket att säga så jag tänker ignorera det och köra igång direkt.

 

Jag tänkte uppdatera er lite på hur det går i mitt liv. Alltså med skolan och min vikt.

Jag har haft fullt upp med prov, uppgifter som måste lämnas in och så vidare som har med skolan att göra. Det kan förklara min inaktivitet lite grann. Mina betyg verkar se bra ut, åtminstone i de allra flesta ämnen. 

Något jag vill prata lite om är mitt matte betyg. Under hela året har matten gått bra och jag har legat på ett A hela tiden. Men sedan kom dessa förbannade nationella prov. Jag ska inte säga att det gick dåligt, för jag fick C på dem. Men jag var så nära på att få D istället för C, och detta gör då att jag inte kan få A i betyg i matte. Jag får alltså B. Jag är absolut inte den som gråter över ett B, jag kan garantera att jag är nöjd och stolt, men vilket betyg det än handlar om så blir man ju lite besviken om man legat på ett betyg hela året och sedan rasar ner ett steg alldeles i slutet. Jag har möjligheter att plugga upp det här, men det är så lite tid kvar och jag har andra prov som verkligen måste göras för att jag ens ska klara kursen, så det känns bäst att nöja mig med B. Ett B är ju ett helt fantastiskt bra betyg! Min poäng är bara att dehär nationella proven stressar så många ungdomar just för att det kan sänka betyget såhär. Jag har haft A på alla andra prov hela året förutom 1. Jag låg på A ända tills jag gjorde nationella proven, det här stressar väldigt många ungdomar. Varför måste vi göra nåt så stressande och jobbigt som nationella prov? Är det ens nödvändigt?

 

Men som sagt så har jag väldigt bra betyg i skolan. Bara 2 prov kvar nu som båda två kan förändra betygen rejält (stora prov) men jag hoppas verkligen att det går bra.

Men kom ihåg att ingen är en sämre människa bara för att man inte har bra betyg, vi får inte betyg på vår personlighet. Kom också ihåg att allt som är godkänt är ett bra betyg, det handlar mest om vad man strävar efter själv.

 

Men vikten då? Hur går det nu?

Den 1a januari tog jag tag i att göra min livsstil lite nyttigare. Jag lyckades. Jag lever inget super nyttigt liv, jag skämmer bort mig själv med godsaker för ofta fortfarande, men jag är mycket duktigare än förut. Det här har visat ganska bra resultat, i alla fall på vågen. När jag började vägde jag ungefär 73 kilo. Mitt BMI var ungefär 26,5 (övervikt). Jag tror jag kanske har skrivit fel i något inlägg från när jag började med det här men det där var i alla fall mitt BMI värde då.

Idag före duschen vägde jag mig och jag väger nu ungefär 65,5 kilo. Mitt BMI är alltså ungefär 23,8 (normalvikt). 

 

Jag har alltså gått ner mellan 7-8 kilo på 5 månader. Jag vet att jag hade kunnat göra bättre, för det är möjligt, men jag är väldigt stolt. När vi var på Kreta gick jag faktiskt upp 2 kilo men jag gick ner dem lika snabbt igen.

Jag är stolt över mig själv och nöjd med min insats hittills. Det enda som stör mig är att jag själv inte ser framsteg på min kropp. Andra säger att de kan se att jag gått ner i vikt men jag ser det inte själv, och vad hjälper det att andra ser det när det är mig själv jag ska imponera på?

 

Nu är det i alla fall dags att ta ut Trassel en sväng. Jag hoppas ni har haft en bra dag för min dag har varit superbra :) 

 

Ha det bra! :)